The International Day, Belfast and St Patrick's Day!

Det är mitt i veckan. Jag har suttit på biblioteket hela dagen och det känns jättebra. Avslutade dagen med träning innan middagen och sen te. Alla är lite trötta efter gårdagen. Vilken succé det blev med den Internationella dagen till förmån för Japan. Vi fick in över 10000 kr, tiotusen kronor!!!!!, genom att sälja godis och egenhändigt gjord mat och sötsaker från våra respektive länder. Flera gav mer än vad det kostade eftersom det var för ett bra endamål. En lärare t.ex, betalade 50 euro (450 kr ca) för en bit daim-kaka som vi sålde. Fantastiskt! De var riktigt givmilda.  Det var så roligt också ...att visa upp oss liksom:))) Jag var så stolt och det känns så fantastiskt speciellt att vara en av dessa erasmusstudenter bland alla Irländare. Vi är i minoritet men jag älskar det. Jag älskar att få den uppmärksamheten. Jag är bara såå stolt över oss, över mig! Vi uppträde också, under lunchen. Bl.a. var det några som visade upp en Ungersk dans och så sjöng vi We are the world. Max och Florian spelade sax och gitarr - ja allt blev en succé.



Vår fina plansch





Här är en tredjedel ung. av erasmusstudenterna


Jag går baklänges nu...i lördags var några av oss på utflykt till Belfast. Jag var överlycklig av att få se Stormont, parlamentsbyggnaden, och fasadmålningarna i västra (tror jag) Belfast från tiden då det var mycket strider mella protestanter och katoliker. Äntligen fick ja se detta på riktigt - jag har ju läst så mycket om detta i Engelskan. Enormt intressant var det. Efter bussturen runt stan hann vi inte med så mycket mer än mat och lite strosande i centrum. Hittade Candy King, lösgodis, och köpte en "regular" mugg. Inga påsar här inte:). En mycket trevlig dag i Belfast med sol, faktiskt!



Fasadmålning i Belfast



Stormont

 Så.....i torsdags den 17/3 var det St Patrick´s Day! Jättekul att få vara med om detta. Det var lite av karnevalstämmning i hela staden. Paraden, med diverse orkestrar, akrobater osv. gick genom centrum och folk stod kantade längs hela stråket. Hela stan var på fötter och alla klädda i någonting grönt. Jag hade grön rosett i håret, grönt halsband samt grönt nagelack. Vi såg inte så mycket eftersom vi stod långt bak så efter ett tag gick vi vidare längs paradgatan och över till andra sidan ån och Tempel Bar. Tanken var att vi skulle besöka flera pubar men det blev bara en. Jag hade iallafall en Irish Coffee. Som jag har längtat:). Vidare trängde vi oss fram på gatorna, stannade till vid någon Mc Donalds också. Vi lyckades hålla ihop nästan hela gruppen hela tiden men frammåt fem -sextiden var vi några som gick hem och några stannade kvar. Trötta var vi men glada!! Rosetten satt på sné och fötterna ömmade. Det var St patrick´s Day. Kolla in filmen högst upp.

Jag och den finska tjejen Emmi

Spontandans!

Jag och Nathalie( Belgien)

Nu får jag inte plats med mer här. Ni fick ett litet smakprov på bilder iallafall.

Kramar i massor!

Tålamodet tryter

Nu är jag less på detta. Trött och irreterad på allt tjafs om dessa kylskåp. Så irreterad att jag inte kan sova. En del har flertalet gånger klagat på att de inte längre kunde hitta sin mat när några av oss städade kylskåpen så fint. Följden blir att mat glöms bort och börjar lukta. Det hela bottnar väl i, tror jag, att många i gruppen är lata och inte "orkar" leta efter sin mat, utan köper iställe nytt. Hur svårt kan det vara att lyfta på saker, flytta på saker, ta ut saker för att komma åt det som står bakom!! För detta får vi skulden, vi som vill hålla rent omkring oss och undvika bakterier. Så, efter ett "kylskåpsmöte" beslutades det därför att vi skulle försöka dela upp hyllorna någorluna rättvist så att alla vet var man ska leta efter sin mat. Jag drog en nitlott och har nu ca 10x10x20 kvadratcentimeter!!!!!att ställa min mat på + en mjölkplats på dörren. Visst får jag plats med mitt smörpaket, min ost och ett par små youghurtar men det är väl i stort sett allt. Lite SMÅTT frustrerande men men....värre saker finns det väl.

Alla de människor som har drabbats av katastroferna i Japan är bara ett exempel. Vi ska ha en internationell dag på tisdag och samla in pengar till detta ändamål. Tanken är att vi ska sälja traditionell mat/sötsaker från våra olika länder eller göra något slags uppträdande. Vi nordbor tänkte baka ungspankaka, för det verkar vara en gemensam nämnare mellan Sverige och Finland. (Vi har bara en från Finland här så vi ska hjälpas åt). Det är bara ett LITET problem. Vi har ingen riktig UGN på detta ställe!!!!! Jag börjar allvarligt talat fundera på vilket årtionde vi befinner oss i/på. (...och nu kan jag inte ens använda prepositionerna på svenska - hur ska detta sluta??) Inte är det 00-talet ialla fall. Less är bara förnamnet. Jag som hade en liten förhoppning om att nu kan jag kanske börja köpa lite fler produkter men nej, det går inte. Det får bli pulversoppa resten av tiden. Haha - jag behöver inte ens koka vattnet, för vi har en jättebra stor behållare med ständigt hett vatten. Ni förstår... det är någonting som Irländarna är duktiga på - behållare med hett vatten...till tex te. Ja för te, det är viktigt de och det är de duktiga på!! Oj vad duktiga de är på detta bruna vatten.

De andra "bruna vattnet" som det serverar när man beställer kaffe är de mindre duktiga på. Ställ fram en kopp med kaffe och en kopp med te framför näsan på mig - jag ser ingen större skillnad....det är grejer det.

Ok, är de någonting mer jag vill klaga på medan jag ändå är i farten? hm. Jag hoppar över toaletterna, det är liksom inte så trevlig läsning. Klockan är två och jag har lektion klockan nio. Ok sova, sova, sova i några timmar nu....och jag som inte har berättat om den fantastiska St Patrick's Day som vi firade i torsdags. Och inte heller har jag berättar om den intressanta resan till Belfast i lördags. Tyvärr kan jag nog inte göra det inatt. Ni får hålla till godo så länge.

Godnatt.

Hej Igen!

Idag är det hemmadag vilket innebär att jag sitter på mitt rum och pluggar. Hade bara en lektion i morse kl 9, geografi, och efter det behövdes det ett par koppar kaffe och sedan var jag igång igen:). Jag var nämligen ganska trött i morse efter alla strapatser och dessutom så vakande jag av att jag hostade och av en massa spring och ljud i korridoren. Jag skriver på en essä, eller hemtenta kan man också kalla det, en jämförelse av special/särskola/specialundervisning mellan Sverige och Irland.

Märkte ni att en textremsa i det förra inlägget låg lite själv utan någon bild? Så... texten om Wicklow Mountain i dimma till hör den sista bilden som är Wicklow Mountain. Sakerna hoppade tydligen runt lite när jag publicerade inlägget. Det blir nog bättre nästa gång.

Jag har börjat att fundera på vilket annorlunda liv jag lever här jämfört med hemma. För det första är colleget som en egen liten värld. Vi lever nästan som i en lite bubbla utan att veta vad som försigår utanför. Det är inte ofta jag kollar in nyheterna, allra minst svenska och jag är dålig på att maila er där hemma, förlåt. Det festas massor men jag håller mig till en utekväll i veckan. Men även om jag går och lägger mig är det mycket ljud från många andra så ibland somnar jag ändå inte. Jag sover för övrigt bra. Den första månaden sov jag massor och länge, eftersom skolan inte börjar förens kl 9 och ibland även kl 11. Hade det varit hemma hade jag ivarjefall vaknat tidigt men här kunde jag sova till kl 10 hur lätt som helst (och kan forfarande). Antagligen slappnade jag av. De senaste veckorna har jag dock gått upp mer vanlig "Erika-tid" och lägger mig tidigare också. Tror nog att jag ändå är ganska avslappnad fortfarande och dessutom har jag börjat skratta mer:))))). Tror att den gamla Erika börjar komma tillbaka.

Någonting annat som också är helt annorlunda är kollektivlivet med de andra 25 studenterna. Något liknande kommer jag nog aldrig att uppleva igen. De är speciellt på så sätt att man nästan alltid umgås med folk och gör saker tillsammans. Vi gör allt ihop - pratar skrattar, gråter, planerar, går på lektioner ihop, tränar, dricker kaffe och te, äter, lagar mat ihop, festar, går på stan, åker på utflykt - ja listan kan göras lång. Då fårstår ni kanske varför vi har lärt känna varandra så fort och varför det nu, halvägs genom vårt äventyr, börjar bli lite intriger. Smekmånaden börjar liksom lida mot sitt slut och folk börjar bli irriterade på varandra. Även jag med mitt tålamod. Egentligen är det väl inte svårare än att välja de man vill umgås med, som i det vanliga livet, och det är ju så vi gör. Så det har blivit lite små grupperingar nu - de som man hänger mer med, även om vi alla såklart pratar med varandra. Ett par stycken dock håller sig lite utanför. Det är faktiskt ganska bra att ha så många "att välja på" att umgås med. Tröttnar man på någon är det bara att fortsätta till nästa, så att säga. Dagarna går väldigt fort för att det alltid är någonting som händer. Det är hur lätt som helst att "fika" bort flera timmar, men jag har nu börjat bli mer diciplinerad. Jag har ett antal essäer att skriva så jag har fullt upp. Tur är det att det från och med denna vecka är lite glesare med lektioner eftersom de inhemska studenterna har teaching practise, som det heter här. Det ger mer tid till att skriva. När jag skriver övar jag ju mig också inför mina grammatiktentor som jag ska skriva hemma. Det är bra. Två flugor i en smäll:)

I morgon är det St Patrick's Day vilket ska bli mycket intressant. Har inköpt ett stycke grönt halsband, en stycke grön hårrosett och en flaska grönt nagelack. Det lär bli lite färg i ansiktet också. Vi får se hur det hela slutar, jag skriver och rapporterar så småningom.

Kramar i massor från den gröna och sköna men kyliga ön. Puss!!!!!!

Ps. Ni får ursäkta lite konstig svenska ibland. Ds.

Söndagsutflykt till Wicklow Mountains

Vilken dag det har varit! Jag och fyra av mina erasmuskompisar steg på bussen i morse som fördes oss ut genom Dublin mot bergen, Wicklow Mountains. Vi kom hem ca 18.00, frusna och ganska trötta men med sååå enormt många härliga intryck, bilder och upplevelser. Det regnade inte men det var jättekallt så vi frös mest hela tiden när vi var utomhus. Bussen var dock varm. Efter en varm dusch är jag inte lika frusen längre. Det måste vara något med atlantluften här - så fort graderna närmar sig nollan blir det extremt kyligt. Så idag var det mössa och vantar igen. Inte utan min mössa, som jag brukat säga här. Den är med nästan jämnt, än så länge. Rätt som det är behövs den för vädret slår om fort.

Vi hade flera stopp under resans gång. Det första var vid ett kafé i något slags gamalt militärboende längs "the Military Road" i början på bergen. Te och scones avsmakades med god aptit av Erika:). Vidare for vi längre upp i bergen och tyvärr blev dimman tjockare och tjockare så vi såg inte mycket av den vackra utsikten. Vi åkte förbi ett filmteam där uppe. Tydligen är det många filmer/tv-serier som har spelats in där vilket var intressant att höra. The Tudors, Braveheart (igen, har ju redan besökt en annan plats där den spelades in)....och sen kommer jag inte ihåg fler. I allafall den typen av filmer mestadels... Och så Ps I love you-bron så klart. Vår guide gav flera anledningar till denna filminvention. Bla finns det en 8000 man stark irländsk armé färdig att användas, soldater "på halvtid" som ska kunna rycka in om det behövs. De kan därför bokas upp och användas som statister, och tydligen var de fullbokade hela året runt.

Wicklow Mountains täckt i dimma. Här ser vi en hel del men mestadels var det helt vitt omkring bussen.

Vi stannade också i Glendalough för att få lite historisk prägel på vår resa. Bla såg vi detta turgamla torn som jag inte kommer ihåg vad det heter eller hur gammalt det är. Mitt minne sviker mig alltid. Man ser dessa torn lite var stanns på Irland. De användes förr som riktmärken/vägvisare, till att förvara spannmål i samt som något slags försvar mot Vikingarna. Just detta torn är helt och intakt vilket är ganska ovanligt.

Vi promenarade även fram till denna sjö, Upper Lake.

...och jag fick

inte bada....:)

Sen bar det av till den lilla byn Avoca där vi åt sen lunch på en pub, besökte ett väveri samt drack kaffe. Därefter bar det av tillbaka till storstaden och alla slumrade vi till på hemresan. Känner nu att det biter lite i kinderna, forfarande. Vinden och kylan tog hårt idag.

Kramar!!

Wild Blueberry - inte en Vasaloppssöndag utan Min blåbärsoppa!

Då var det dags igen - min hals tar åt sig varenda bacill den kommer åt (eller halsmandlarna snarare), så nu ligger jag nerbäddad i sängen igen. Jag var frisk i en vecka, typ :(. Ja, ja...) jag har i varjefall haft en trevlig helg. Jag har gått runt lite i Dublin på andra sidan River Liffey, där det finns ett område som heter Tempel Bar. Jättefint, gammeldags. Pubfasaderna är klädda med blommer, så vackert. Där ligger också anrika Trinity College från 1592, och en mängd andra byggnader som jag inte har hunnit se ännu. Har hört ryktesväg att där också finns ett Starbucks, de har så otroligt gott kaffe!! Jag var också på bio i lördags och såg The King's Speech. Mycket bra film - gå och se den. Biografen kändes mer som en flygplats, ganska coolt och modernt. Det nya modärna lyser annars med sin frånvaro här. På vägen in till stan fotade jag detta hus med trasiga fönster.

Det ligger bara fem minuter från stora shoppinggatan. Det märks att Irland inte har utvecklats på samma sätt som många andra länder i Europa. Det är bara så annorlunda för en svensk att se detta.

Ni får se fina bilder så småningom eller när jag kommer hem. Lovar:). 

För er som inte har sett den på facebook - här är mitt substitut till blåbärssoppa som jag drack i söndags. Kunde i efterhand se reprisen av Vasaloppet som tur var. Phu....:)) De stängde av Internet här kl 9.30, så jag hade bara sett halva ung. Soppan var god, dock lite tunnare än Ekströms men fullt godkänd! Innehåller dessutom C-vitamin och en massa andra bra saker (precis som hemma) så det är nog bra för min förkylning också.

Nu måste Erika snart sova för imorgon är det både lektioner och en vandring till tvättinrättningen. Ska försöka läsa lite också innan jag somnar i en bok för Children's Litteratur som jag har imorgon - The Call of the Wild, en klassiker av Jack London.

Puss o kram